God morgon
Igår blev det både morgonpromenad & 1 km simning så kroppen är härligt seg. Fast inte lika seg som igårkväll. Jag var inte trött i huvudet men kroppen sov i stort sätt så jag hade kunnat legat hela natten och bara kollat upp i taket & njutit av träningsvärken. Det är en skön känsla:)
Nu har Kari bara 3 dagar kvar till semestern. Det var meningen med en tripp första veckan upp till Härnösand för att träffa goda vänner men så känner jag att jag inte riktigt har någon som jag vill lämna katterna med just nu. Jag vill kunna lita på den personen fullt ut att dom får det dom behöver. Så det får bli en annan gång. Samtidigt så är jag så peppad för träning att jag inte vill förstöra det goa flytet jag har just nu.
Lite ledsen är jag idag över att jag inte kommer att få någon hjälp på Wemind. Den psykologiska mottagning som min läkare skickat remiss till. Ringde imorse och frågade vad som händer. Dom har mottagit alldeles för många patienter och har helt enkelt inte plats och brist på personal. Nu är det i stort sett bara svenska kyrkans psykologer el psykologinstitutionen som jag kan vända mig till. Som killen som satt på Weminds kontakttelefon sa. Har man pengar, inge problem men vad ska vi vanliga svenskar göra? Han tyckte jag skulle gå ut i GP när jag berättat om hela min berg O dalbana fram & tillbaka. Hemskt att det är så många som går och må dåligt och det inte finns hjälp att få. Nu känner jag mig någorlunda stark och tror jag kan klara detta men hade det varit för 3-4 år sedan så hade det vart illa!
Jag ska ringa runt några samtal & se vad det finns för möjligheter men inte idag. Orken försvann efter samtalet på morgonen. Ska försöka städa upp här hemma och tänka på annat.
Solen skiner där ute iaf och jag har inte gett upp hoppet :)
KRAM
